Annorlunda när man var barn. När man två veckor innan jul började leta efter föräldrarnas gömställe av julklappar, och när gömstället väl hittades. Då klämmde man på varje paket, varje dag och om man var ritkigt busig öppnade man ett litet hörn ; ) Och busig, d VAR jag! Jag och min bror fick alltid veta varandras julklappar. Ganska ofta brukade jag säga till min bror "säger du två julklappar jag ska få, säger jag två du ska få". Min kära lillebror sa alltid vad jag skulle få, men jag själv hittade på massa andra saker så inte mamma & pappa skulle bli besvikna om min bror visste vad han skulle få :P Hah, d var tider det. Eller när man vaknade på morgonen den 24e, åt sin sista chokladbit i kalendern, och gick ner för att äta en stor julfrukost som mamma varit uppe och gjort tidigt. I trappen möttes man av julmusik, doften av tända ljus, lukten av nybryggt kaffe och skymtade julgranen i tvrummet med alla klappar under...underbart. Bäst av allt tyckte jag nog ändå alltid att paketet på tallriken var. Den första julklappen på frukost tallriken var alltid något vi skulle kunna fördriva dagen med, tills vi fick resten av julkapparna (som givetvis sen blev dagens höjdpunkt). Smart idé mamma och pappa ;) Ibland önskar jag att jag var liten igen! Om så bara för en dag : )
Tbax till verkligheten...Just nu sitter jag nere i Sönderborg. Helle har faktiskt gjort julfint här hemma, men nej..ingen julkänsla. Imorgon flyger jag till Astana, Kazakstan. I slutet av veckan bär d av till Madrid. Kan knappt bärga mig tills jag är hemma igen, inte för att fira jul, utan för att flytta! Längtar så, jävla tjat jag vet :P Och massa mys med vänner och familj blir d också. Nu däremot blir d soffan med dansk tv...weei :S Saknar er där hemma.
Massa Kärlek till er,
Linda
Linda
